Min Älskade Underbara Man

Vi träffades faktiskt för flera år sedan, vi var tillsammans när vi var små, som 14 & 15åringar. Vi var så kära så söta. Men det tog slut på en stubbe i Vonbarska Häcken i Uppsala. Poff. Vi levde våra liv på egna håll tills vi fick kontakt på Facebook sommaren 2009. Kärleken Blossade upp på nytt och nu är vi, vi. 

Jag är utbildad Djurskötare (Jälla), har jobbat på EUMA, en massage akademi, där jag utbildade mig till hudvårdskonsullent. Provat på telefonförsäljning - inte min grej. Sen arbetade jag som vaccinatör, för Jordbruksverket som Blåstjärna. Tufft jobb, underbart jobb, älskade det. Senaste var det på Granngården i Tierp, jätte roligt och jag står kvar på vikarelistan, så jag vill inte säga att jag är arbetslös, men jag kan inte skryta med att vara butikssäljare heller. 

Jag gillar att vara på resandefot. Med blåstjärna har jag utforskat mycket i södra Sverige. När man varit på kurser och annat. Så nu är jag faktiskt med i Ungdomsrådet och "ordförande" i Uppland. 

Jag vill jobba med djur. Så är det. Drömmen är Djurskyddsinspektör men för nu sattsar jag på att komma in på SLU som djurskötare - någonstanns där. 

Ny blogg.. jag vet inte än hur det känns men det kan vara värt ett försök right? Nu har jag gått genom mrawen.blogg.se som jag la ner för att det blev för personligt och en för bra grund för att snacka skit om mig. Sen har jag haft dopbloggar till barnen och sen en lillamammanasa.blogg.se som jag lixom inte riktigt har fastnat för. 

 

Jag är aldrig djup längre jag säger egentligen inte det jag menar längre. Mest flyter, säger inte så mycket, morrar i smyg, där jag inte tror att någon hör mig. Jag vill ha något för mig själv, och efter dom senaste tre åren så har det blivit så att jag vill hålla mina egna känslor helt för mig själv. Men egentligen.. så vill jag bara skrika ut allt jag tycker, tänker.. känner.. Därför blev det så;

Tre år sen, blev gravid, visste egentligen inte vem pappan var, och ärligt - jag brydde mig inte heller om det, om jag skulle behålla barnet så var det ju ändå mitt beslut. Många tankar, alla tänkte, ALLA tyckte vad jag skulle göra och inte göra.. snacka om att folk inte har något liv, utan måste lägga sig i alla andras istället och skapa missär för någon annan.. som är värd att prata om, den människan kanske har känslor med? eller? Ja men hur som, jag var ganska asocial under den här tiden, jobbade som vaccinatör under Jordbruksverket i Småland, Jönköping och Oskarshamn. Jobbade hela veckorna och tvättade och sov på helgerna. De gjorde det lättare för mina "nära" att ta parti emot mig, eftersom att ingen skulle kunna tänka sig att prata med mig, bara om. Därmed - Inga vänner. 

Jag valde,dagen jag hade tid beställd för abort - Nej! det här är inte vad jag vill. Sen följde en tuff graviditet, med alla problem, smärtor, krämpor, psykiska problem, jag mådde såfruktansvärt dåligt, var så ensam. Men jävlar "Bra kvinna reder sin egen sås" right? 

Under den här tiden träffade jag Tim, min älskade. Det började med att han kommenterat en gammal kompis status på facebook, idag är vi gifta. Det gick fort för oss, med allt egentligen. Vi flyttade ihop i min lägenhet, som blev våran. Vi längtade efter vårat barn. Förlossningen kom efter mycket om och men, och han var vid min sida. Förlossningen vart en dröm trotts att det blev snitt. Vi var lyckliga, jag var lycklig, Lycklig. 

Vi hade de svårt. Ekonomiskt i alla fall och var tvugna att leva på soc, eller överleva. De tärde som fan, men man fixade det - jag var lycklig ändå. Lyckan är nog den vackraste av alla känslor tror jag. 

14feb 2010 förlovade vi oss. Kärlek 

Där den dagen, blev vi med Belle. Under våran kärleks dag blev Belle till. 

Graviditeten gick förbi mig, jag fattade inte att jag var gravid, kände inte mycket och jag hade fullt upp i verkligheten. Vänner - Älskade vänner, många nya, några få gamla. Hemmet, Alvin miss Perfect. Inte en dålig dag, alltid diskat, alltid rena golv, kokade flaskorna efter schema, kokade nappen om den ramlat på marken, exakta tider, perfekt.Jag tänkte mer på vad andra tänkte än vad jag tänkte. Jag kände mig tvingad att vara perfekt så att ingen skulle kunna klaga på mig, inte ett hörn tänkte jag ge dom, och skiten klingade av i takt med det. Vällagad mat, rätt barnmat, rätt, bra, som de ska vara, perfekt. Sen va jag gravid också.. 

Den 28Augusti 2010 gifte vi oss, jag och min underbara man Tim. Ett vackert enkelt bröllop under äppelträden utanför Uppsala. Med våra nära och kära. Perfekt.

Graviditeten närmade sig slutet och helvete. Smärta inte av denna jord. Jag hade ett par hemska vidriga traumatiska dagar på sjukhus innan jag, bokstavligen tvingade dom att skära upp mig. Vilket var det dom gjorde. Förlossningen vart hemsk. Vidrig, elak, förvriden, äcklig. Jag hade opererat ut en böld, inte fått barn. Så var stämningen. och så kände jag. På riktigt. Jag grät för att jag inte kände något för barnet. Min dotter. 

Jag åkte på en förlossnings depression, så ensam, så hemsk, så mycket jobbigt. Jag klarade inte av henne. Tålde henne inte. urs. Jag har jobbat och slitit som ett jävla djur för att komma ur detta. Och jag måste säga att jag har lyckats ta mig tillbaka. 

Idag Älskar jag min dotter. 

------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------

Mycket har det varit de senaste åren och det gör ju att man sluter sig, så mycket mer än jag kan få in i dessa få rader. Mycket mer. Nu jävlar vill jag kunna få visa lite känslor. så de så.