Jag kommer ihåg att när jag var liten och gick på dåtidens förskola, sexårsverksamhet som det heter idag. En fröken till mig och jag satt och ritade, sen började vi prata om vad man ser och inte ser, hon satt och tittade precis rakt fram och sa till mig att hon såg klockan på väggen som var på sidan av henne, jag gjode de samma, eller försökte titta rakt fram och se klockan.. men jag gjode det inte.. hon sa att jag skulle börja se som henne när jag började i skolan, och jag längtade efter att börja skolan så att jag också kunde se åt sidan.. 

Den dagen skulle bli så stor - trodde jag.. Sen tänkte jag inte på det när det väl kom, utan då var det självklart.. många bra saker är så.. man längtar men märker knappt när det är där eller klart, som att betala räkningar, eller efter att man har tagit en huvudvärkstablett till det att den har tagit bort huvudvärken.. mysko.. hur man kan se fram emot något som man inte märker.. 

Livet är bra finurligt.. egentligen

När karln är borta dansar frugan på bordet!

Inte sant? 

Jag sitter här och filosoferar, läser tidningen och skiter i jävla disken, struntar i att Belle haft mat på golvet, att stolarna måste sköljas, ja skiter i det och bara sitter här i min ensamhet. Lyssnar på fet musik enligt mig (och jag har ingen som helst smak) snowstorm - hon älskar snabbt  dunkar i högtalaren. 

Barnen sover sen ett tag Alvin ville inte riktigt från början men han gillade läget efter ett par diskussioner, Belle däckde med flaskan. mums.

Tim är faktiskt på .. nej nu tänkte jag avslöja hans hemliga hobby! de får jag ju inte göra bara så här rakt upp o ner! men han har skaffat sig en hobby - at last. Så slipper jag vara den ända som "gör något annat"

Älskar den här by the way:

Om de fanns - lätt att jag skulle bli pappograf! hahah!! rätt åt dom. 

Nu rullar follow me med Uncle Kracker.. Mina låtar - mitt tidigare liv. Fragment av de som var allt. åh! Wheatus med Teenage dirtbag. kan inte låta bli att lalla med! underbart med Åsa-Tid, inte mamma, inte fru - utan jag. 

Man kan nästan säga att man bli lite skitzo när man skaffar familj - en människa kan inte mätta alla olika behov, så man blir ett par olika personer som jobbar i skift för att täcka så mycket som möjligt. Ibland åker förklädet på, maten fram, nappflaskor, tvätt, trösta, gosa, leka - Mamman, ibland kommer frugan som masserar mannens axlar, dräglar över hans nyupptränade armar, hon som ger sig hän åt kärleken, romansen, erotiken. Sen finns det jag, motpolen till de där bra, jag som tittar fram ibland och kräver utrymme och "hallå!! jag finns också här!!" Den som sitter  här nu och skiter i alla måsten. Den som spyr ur sig onödiga ord på en laptop och lyssnar på skit musik - Det här är jag.

På riktigt. 

  Min Älskade Underbara Man

Vi träffades faktiskt för flera år sedan, vi var tillsammans när vi var små, som 14 & 15åringar. Vi var så kära så söta. Men det tog slut på en stubbe i Vonbarska Häcken i Uppsala. Poff. Vi levde våra liv på egna håll tills vi fick kontakt på Facebook sommaren 2009. Kärleken Blossade upp på nytt och nu är vi, vi. 

Ny blogg.. jag vet inte än hur det känns men det kan vara värt ett försök right? Nu har jag gått genom mrawen.blogg.se som jag la ner för att det blev för personligt och en för bra grund för att snacka skit om mig. Sen har jag haft dopbloggar till barnen och sen en lillamammanasa.blogg.se som jag lixom inte riktigt har fastnat för. 

 

Jag är aldrig djup längre jag säger egentligen inte det jag menar längre. Mest flyter, säger inte så mycket, morrar i smyg, där jag inte tror att någon hör mig. Jag vill ha något för mig själv, och efter dom senaste tre åren så har det blivit så att jag vill hålla mina egna känslor helt för mig själv. Men egentligen.. så vill jag bara skrika ut allt jag tycker, tänker.. känner.. Därför blev det så;

Tre år sen, blev gravid, visste egentligen inte vem pappan var, och ärligt - jag brydde mig inte heller om det, om jag skulle behålla barnet så var det ju ändå mitt beslut. Många tankar, alla tänkte, ALLA tyckte vad jag skulle göra och inte göra.. snacka om att folk inte har något liv, utan måste lägga sig i alla andras istället och skapa missär för någon annan.. som är värd att prata om, den människan kanske har känslor med? eller? Ja men hur som, jag var ganska asocial under den här tiden, jobbade som vaccinatör under Jordbruksverket i Småland, Jönköping och Oskarshamn. Jobbade hela veckorna och tvättade och sov på helgerna. De gjorde det lättare för mina "nära" att ta parti emot mig, eftersom att ingen skulle kunna tänka sig att prata med mig, bara om. Därmed - Inga vänner. 

Jag valde,dagen jag hade tid beställd för abort - Nej! det här är inte vad jag vill. Sen följde en tuff graviditet, med alla problem, smärtor, krämpor, psykiska problem, jag mådde såfruktansvärt dåligt, var så ensam. Men jävlar "Bra kvinna reder sin egen sås" right? 

Under den här tiden träffade jag Tim, min älskade. Det började med att han kommenterat en gammal kompis status på facebook, idag är vi gifta. Det gick fort för oss, med allt egentligen. Vi flyttade ihop i min lägenhet, som blev våran. Vi längtade efter vårat barn. Förlossningen kom efter mycket om och men, och han var vid min sida. Förlossningen vart en dröm trotts att det blev snitt. Vi var lyckliga, jag var lycklig, Lycklig. 

Vi hade de svårt. Ekonomiskt i alla fall och var tvugna att leva på soc, eller överleva. De tärde som fan, men man fixade det - jag var lycklig ändå. Lyckan är nog den vackraste av alla känslor tror jag. 

14feb 2010 förlovade vi oss. Kärlek 

Där den dagen, blev vi med Belle. Under våran kärleks dag blev Belle till. 

Graviditeten gick förbi mig, jag fattade inte att jag var gravid, kände inte mycket och jag hade fullt upp i verkligheten. Vänner - Älskade vänner, många nya, några få gamla. Hemmet, Alvin miss Perfect. Inte en dålig dag, alltid diskat, alltid rena golv, kokade flaskorna efter schema, kokade nappen om den ramlat på marken, exakta tider, perfekt.Jag tänkte mer på vad andra tänkte än vad jag tänkte. Jag kände mig tvingad att vara perfekt så att ingen skulle kunna klaga på mig, inte ett hörn tänkte jag ge dom, och skiten klingade av i takt med det. Vällagad mat, rätt barnmat, rätt, bra, som de ska vara, perfekt. Sen va jag gravid också.. 

Den 28Augusti 2010 gifte vi oss, jag och min underbara man Tim. Ett vackert enkelt bröllop under äppelträden utanför Uppsala. Med våra nära och kära. Perfekt.

Graviditeten närmade sig slutet och helvete. Smärta inte av denna jord. Jag hade ett par hemska vidriga traumatiska dagar på sjukhus innan jag, bokstavligen tvingade dom att skära upp mig. Vilket var det dom gjorde. Förlossningen vart hemsk. Vidrig, elak, förvriden, äcklig. Jag hade opererat ut en böld, inte fått barn. Så var stämningen. och så kände jag. På riktigt. Jag grät för att jag inte kände något för barnet. Min dotter. 

Jag åkte på en förlossnings depression, så ensam, så hemsk, så mycket jobbigt. Jag klarade inte av henne. Tålde henne inte. urs. Jag har jobbat och slitit som ett jävla djur för att komma ur detta. Och jag måste säga att jag har lyckats ta mig tillbaka. 

Idag Älskar jag min dotter. 

------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------

Mycket har det varit de senaste åren och det gör ju att man sluter sig, så mycket mer än jag kan få in i dessa få rader. Mycket mer. Nu jävlar vill jag kunna få visa lite känslor. så de så.